Tjolahopp!
Kategori: Allmänt
Min bild av familj när jag var yngre var att jag alltid ska göra allt för mitt barn och ge de barn en kärnfamilj, dock gick allt detta i stöpen när jag bestämde mig för att bryta det förhållande jag och min dotters pappa hade pga att jag inte mådde bra i förhållandet och enligt mig så hade de varit ganska tråkigt en längre tid. Tyvärr så fick det ta lite väl lång tid innan jag bestämde mig för att vi skulle gå åt skilda håll. Där sprack den kärlfamiljsdrömmen ganska rejält men idag är jag glad över att jag tog det steget för både jag och Wilma mår så mycket bättre, visst att det är kämpigt ibland men så har alla föräldrar det mer eller mindre. Det hör liksom till :)
Det jag inte riktigt förstår ännu och det är hur man kan välja bort sitt barn! Sitt eget kött och blod. Visst han träffar henne varannan helg men vad är det egentligen? Ingenting. Han missar så mycket av hennes uppväxt, hennes första skoldag, utvecklingssamtal ja, i princip allt missar han av hennes vardag när han väljer att göra såhär.
Och detta gör så ont i mig för hennes skull. Här hemma så pratar hon knappt inte om pappa längre om jag inte nämner att hon ska åka dit för då skiner hon upp som en sol och det är ren glädje att se henne bli så glad över det, så länge de nu håller i sig.
Jag är både arg, besviken och ledsen för att deras relation inte är hel, han kanske tror de men han kommer aldrig att få den relationen till Wilma som vi har. Jag skulle aldrig välja mellan min dotter och min kärlek.finns inte ens i min värld. Har man satt barn till världen så ska man ta sitt ansvar tycker jag men de kanske är fel?
Det är tur att Wilma har så många i sitt liv som älskar henne och som skulle göra allt för att hon ska må bra, värmer i hela mitt hjärta att hon är så älskad.
Vill bara säga det att detta är MIN uppfattning och MIN historia av en liten del som har hänt och vad jag känner, skulle kunna skriva så mycket mer men jag tänker inte lägga mer energi på folk som tror att dom vet bäst. Wilma kommer bara att ha en mamma & en pappa och det är VI som har ansvar för henne eller ja, den största delen har jag iof.
Nu vet inte jag vilka eller vem som läser detta, men kom ihåg det finns alltid två sidor av en historia.
Detta är ju snart två år sedan detta skedde men ändå så känns de som att ingenting är uppgjort utan de är hela tiden jag som ska rätta mig efter honom och hans tider. Jag är trött på de! Jag ställer inte upp på ett skit mer. Det är dags att du inser vad fan de är du håller på med egentligen! Tänk på din dotter! Och försökt inte lura i mig att du tänker på hennes bästa för hade du gjort det så hade du funnits i hennes liv mer än varannan helg!
De får bli allt för mig för denna gång.
Det jag inte riktigt förstår ännu och det är hur man kan välja bort sitt barn! Sitt eget kött och blod. Visst han träffar henne varannan helg men vad är det egentligen? Ingenting. Han missar så mycket av hennes uppväxt, hennes första skoldag, utvecklingssamtal ja, i princip allt missar han av hennes vardag när han väljer att göra såhär.
Och detta gör så ont i mig för hennes skull. Här hemma så pratar hon knappt inte om pappa längre om jag inte nämner att hon ska åka dit för då skiner hon upp som en sol och det är ren glädje att se henne bli så glad över det, så länge de nu håller i sig.
Jag är både arg, besviken och ledsen för att deras relation inte är hel, han kanske tror de men han kommer aldrig att få den relationen till Wilma som vi har. Jag skulle aldrig välja mellan min dotter och min kärlek.finns inte ens i min värld. Har man satt barn till världen så ska man ta sitt ansvar tycker jag men de kanske är fel?
Det är tur att Wilma har så många i sitt liv som älskar henne och som skulle göra allt för att hon ska må bra, värmer i hela mitt hjärta att hon är så älskad.
Vill bara säga det att detta är MIN uppfattning och MIN historia av en liten del som har hänt och vad jag känner, skulle kunna skriva så mycket mer men jag tänker inte lägga mer energi på folk som tror att dom vet bäst. Wilma kommer bara att ha en mamma & en pappa och det är VI som har ansvar för henne eller ja, den största delen har jag iof.
Nu vet inte jag vilka eller vem som läser detta, men kom ihåg det finns alltid två sidor av en historia.
Detta är ju snart två år sedan detta skedde men ändå så känns de som att ingenting är uppgjort utan de är hela tiden jag som ska rätta mig efter honom och hans tider. Jag är trött på de! Jag ställer inte upp på ett skit mer. Det är dags att du inser vad fan de är du håller på med egentligen! Tänk på din dotter! Och försökt inte lura i mig att du tänker på hennes bästa för hade du gjort det så hade du funnits i hennes liv mer än varannan helg!
De får bli allt för mig för denna gång.
På återseende!
